Som ni kanske minns gick jag all in i köksträdgården i våras. Gödslade, vattnade, planterade. Så fort jag hade en sekund över gick jag ut och rafsade runt, i hopp om att det skulle göra plantorna gott. Vilket det gjorde! Plötsligt hängde DEN DÄR på kvisten en morgon. Men nu, efter en månad i Sverige, är den prunkande tiden ett minne blott.
De enda som påtar runt här nu är några skabbiga ekorrar med kala svansar. Deppigt.